just precis tre huvud. Jag kunde åkt jorden runt i 80 dagar för boendepriset på scandic, med flyg, fort snabbt och billigt. Jag har inte råd till ett helt botanikkurs, och den genuina ensamhetskänslan och känslan av
att vara hemlös på jorden återkommer. Jag som egentligen gillar folk och natur, tycker inte om folken i kväll. De sträcker en hand ut som är precis för kort, den genuina egoismen, som gör att då och då
känns livet meningslöst. Vilken rolig hobby liksom, är det livet? Att inte orka göra något för andra. Det är komplett meningslöst. Och ger ingen bra känsla. Att de orkar och fortsätta dag efter dag men sin
genuina osnällhet. Hur orkar de livet? Utan större mening och mål.
Vad är livet egentligen? Hitta på fula trix innan man rullar i graven? Var det inte mera typ. Och reprisen följer med nästa mann eller kvinna? Hallå
livet, var det här allting du hade att bjuda på.
En gör ju allting för att inte dö, men är livet då bara trisslotter? Nya och nya och i väntan på Godot?