jag skulle nog ha behärskad mig, jag varvar upp mig själv, och blir jätteillsken särskilt på alla männen. De är värst på att klaga på alla andra, men gör lite för att lea på tån.
Självklart när de inser allvaret i miljöfrågorna, och att de inte blir hjälten om de värsta scenarier slår till, så är det ingen karriärväg och de orkar inte. De skall ha 70x7 nobelprisar för att
resa sig från viloläget, förgrömmade latsabbar, de ska ha långledigt, smutstillägg, aircondition, first klass, bananklaser och druvor serverade, de ska ha andra som gör jobbet så att de får druvorna rakt ner
i magsäcken utan jobb, de vill ha bar på rummet, de vill ha hampaplantor, växttilägg, mattsopare, flugsmällare, ja detta blev lite långsökt, jag tror inte riktig på det själv.
Det är möjligen
bara 70x6 nobelprisar som ger dem nöjda. Kan män egentligen samarbeta?
Och svaren skickar ni till stackars manen i landet runt, han blir jätteglad för postkort troligen.
Det blir jag också. Men frågan är om
folk tycker jag förtjänar det. De kanske tycker att jag är lite orättvis? Jag har inte fått ett postkort på hundra år, buhuu. Faktum är att miljörörelsen eller folken tar sig själva på allt för
stort allvar, om de värsta scenarierna slår till, så kan de våga långt mera. Om jag offrar min ära, och vinner miljökampen, det är alltid en kamp, så betyder inte min ära all ting.
Jag behöver
inte nobelprisar, bara några som gillar mig för den jag är. Och de behöver inte vara så jättemånga, för jag är inget flockdjur. Min familj hade rätt, jag är väldig självständig, helt
beroende av några, men inte en hel hop. Och jag är ganska stark till att ha blivit så själv över så lång tid. Och jag har bevarat förmågan till att välja vilken väg jag vill gå. Och jag gillar
folk, även mänen, särskilt de som sköter sig. Jag har alltid varit en glad lax, ja på botten. Trots dag ut och dag in med medelhavsklimat, så äger jag handlekraft och har lite pågångsmod kvar. Livsglädjen
är kanske inte så jättestor än. Men det går att hoppas, gör det inte?
Ganska enkelt så är det.
Och jag ska ut och kolla på blommor, jag har bestämt mig, för det. Jag är så
glad i och för naturen. Det är inte gång fake eller teoretisk, jag blir till där, ibland gullviva mandelblom kattfot och blå fiol. Oj vilket fokus, med och utan blå barnlupa eller luppa. 