för lätt att utsätta varandra, nesten som en ovana. I bland är det folk som jag har respekterat som har gått i gång, och då får jag kika i backspegeln, gör jag det samma ovetande, eller är bara mänskligheten
så primtiv, att de reagerar med elakheter, utan att bry sig? I så fall är vi lite illa ute, alla samman. Är det det som kallas den banala ondskan, den som du inte planerade, men likosm låter hända för att du inte behöver
investera någonting i det. Låta vara att se personen, att gå förbi den som var den av luft gjord och aldrig omtala den, som med annat än en grimage..
Jag är klar över att jag har folk som bryr sig om mig, och att
jag inte har det värst på jorden, men om de du har runt dig dagligen gör så, så vill livet ditt hänga i en tund trå.
En kan inte göra precis det en känner mot andra. Känslorna är inte en personlighetstest.
Och det kan skörda liv.