av tankar.
Hjälper för att göra det greppbart. Alla ideer är lättare om en gör en täcknat eller ritat bild. Det går inte att greppa allt. Jag har tänkt ett helt liv för att se att det går
inte greppa annat en bitar. Och sedan nya erfarenheter tillkommer, är det färsk-vara, fast någon kunskap varar nog alltid så länge vi finns. Att sitta och tänka är en hobbie, jag skulle nu häller ha levt lite mera
och tänkt långt mindre. Det blir en sabla obalans. Att tänka är inte att leva, det är liksom bara att göra en illustiration av livet på ett papper. Det är inte så roligt häller. Det mycket roligare att ha
det roligt, utan att laga modeller av vad roligt är.
Nästan inga tankar är ens egna, det är ett ihopkok av vad en har läst och hört, och är påverkbart, så skall en tänka alldeles pånytt, så
måste det ske en revolution i huvudet. På ett sätt är vi helt fastlåste i vårt eget tänkande och alldeles ofria. Jag har påverkas av min far, min familj, av böcker och folk jag ser upp till. Och sedan har jag
bryggat länge på ihopkoket.
Kanske lite för länge.
Och inga plingar på för att hjälpa mig med fågleholken, sabla egoistsamhälle, mesen får inget bo. Därmed blir det allt färre fåglar,
eller hur.
Sättet jag skriver på är inte alls hur jag tänker, jag är väldig seriös, men sedan måste jag vara påhittig, och sedan när jag har hittat på något, så har jag svårt
för att sluta, allt har en för och en nackdel, eller en baksida. Troligen börjar jag att tänke på detta sätet? Stakcars arma världen.
Nej då, jag tänker ganksa enkelt sluta att skriva, när jag har
hittat en bättre hobby. Eller något förnuftigare, och det tänker jag vekligen försöka att göra.
Jag tycker inte det är så jätteroligt att sitta här.
Och sedan spelar de bara fotboll här
utanför jämnt, vilken jättetråkig och trist sport, springtävlingar är mycket roligare, dessutom sätter jag alla reglar där. Sådetså, Eran Tråkmonsar!
Vilken rolig-gubbe på landet runt,
jag sitter och skrattar själv, och känner mig som en tok, det finns då gränser, jag känner snart att jag inte skrattar med, men åt en tevefigur. Hjäääälp, finns det inga riktiga folk. Bara teve-tokar?
Jag tycker jag har ett ständig medlemsras på min facebooksida, jag håller aldrig räkningen på någon ting, inte här häller, jag är för van med att inga lägger märke till vad jag håller
på med, det vore vädlig störande att ha folk hängandes över sig, när en pular med sina egna grejer. Då hade jag blivit arg på riktig, om jag förstod att de hängde över mig, när jag höll på
med mitt.
Men facebooksidan min känns viktig, där vill jag inte skall lämna min tvångs-inhägning, det är två stycken som redan har rymd. Nej då, det är bra om folk som inte vill vara där lämnar.
Alla har sina gränser. Jag har mina och jag vill egentligen hålla på i fred, men varför skriver jag då här?
Ja det är en riktig filosofisk fråga som jag inte har svaren på, så dem skickar
ni till sverige runt, ps. ha inte öppet kuvert, för då läser de alla det, hela sverige runt.
Hmm, andras privatliv är en magnet.