är ljusgrönt

är det enaste roliga med svt, det enda programmet med cåmmån sens, det måset vara det vi betaler all teveskatt till, det blev ju till en skatt, så vi alla måste betala för, ursäkta mig, kanalen som reklamrerar för döden, eller ecoside. Men ett proggram är mera än noll program. Precis som att det var bättre med två reperatöre än med en.

fel att önska sig ett bättre samhälle, vilka drivkrafter finns då? som skulle göra det fel? Ja vi dras mellan där, de tär något sorts ytterpunkter, och där imellan håller vi på, resten av vårt jordaliv. Att  acceptera livet, är att förstå, att det alltid vill se så ut. Men sedan alla står på val, på hur de vill använda sina liv, ser jag inget fel i att sträva efter ett högre nivå på livet, dess flera som inte gör det desto värre blir det. Det bli som när en står i enden av ett rep och drar åt oikt håll. Om du låter det dras åt fel håll, blir du en del av det hållet, dvs att: om du inte gillar det hållet de drar åt, så får du dra allt du kan, för det du tycker är ok. Om någon säger att det är äpplen och päron som det dras för, men jag vet innuti mig att det är liv eller död, så drar jag självklart för livet. Jag som inte fick det bästa livet, älskar livet, och jag tar det inte för givet. Jag är en person som har haft så mycken motgång att jag ser inte min plats i någon sammanhang, jag är totalt blind på det sättet. Jag känner inte andras närvaro, jag måste förstå den rent teoretisk. Men kanske en dag vill jag fatta.

Men kanske därför frånviker jag aldrig från det jag tror och menar är rätt. 

jag råkade växa upp i en miljö med mycken aggession, jag fick nog rollen att dämpa andras aggressioner, så att det blev frid omkring, jag råkade inte veta om det, och jag råkade fortsätta med att ta emot aggresioner, fast jag hade ingen aning. Det hade blivit normalen, det finns mycken aggresion utan våld. Jag råkade inte se den längre, det var liksom normalt, och jag såg häller inte min, då den kom fram långt ut i livet, jag visste nog inte riktig vad aggression var. Men då någon var så snäll att de speglade min, så råkade jag få möjligheten till att sätta ord på någonting jag hade råkat varit i hela livet. Jag råkade möta några snälla, men det var nog till att det blev nog, med det jag hade varit i.

Nog är det nog, när det blir nog? Det går inte att leva i ohälsosam miljö hela livet. En dag blev det bara nog.