jag råkade växa upp i en miljö med mycken aggession, jag fick nog rollen att dämpa andras aggressioner, så att det blev frid omkring, jag råkade inte veta om det, och jag råkade fortsätta med att ta emot aggresioner,
fast jag hade ingen aning. Det hade blivit normalen, det finns mycken aggresion utan våld. Jag råkade inte se den längre, det var liksom normalt, och jag såg häller inte min, då den kom fram långt ut i livet, jag visste
nog inte riktig vad aggression var. Men då någon var så snäll att de speglade min, så råkade jag få möjligheten till att sätta ord på någonting jag hade råkat varit i hela livet. Jag råkade
möta några snälla, men det var nog till att det blev nog, med det jag hade varit i.
Nog är det nog, när det blir nog? Det går inte att leva i ohälsosam miljö hela livet. En dag blev det bara nog.