är ljusgrönt

de har tappat kompassen, hjätrtat och hjärnan. Jag vill inte ha deras krighetsning, de följer det ondes budskap, och de som ser på dem, ensamma, gamla och sjuka tappar tron på att finns något mera och bättre. Det är de som bär samhället, folk med lite större hjärta och en klar hjärna, de utgör ca fem procent befolkningen och jag tillhör inte dem. En pedofil tog en fem år gammal tjejs liv. Och i en familj som saknade hjärtan med. Jag överlevde, men ändå inte. Om en dreper en sångfågel, sjunger den aldrig mera. Det är ingen storsdåd, det är bara pervo.

Efteråt spydde och spydde, och avmagrades. Det blev lagt dimmridån runt, allt hår blev avklippt, och vi flyttade då jag var sju. Jag blomstrade upp i skolan, men sedan flyttade vi igen. Och 9-10 år gammal sker ett nytt trauma, som jag aldrig skulle återhämta i från. Jag kom aldrig upp till ytan igen, och sitter i dag på enonym blogg, med 100 år av ensamhet. En av många sångfåglar som de under stor underhållning knäckte halsen på. Och sedan vill de ha det som politik. Var så goda.

Jag växte upp i familjen egos, och vi har lika mycket gemensamt, som jag och andra egosar har. De som tror att de själva är störst, och tror att deras primitiva drömmar duger som kollektiv politik. Sannorligen är de precis som kom-einis och co, manliga paradis paradisdiktatur ser precis likadana ut, vad en kallar de. Jag fick vänförfrågan från en arabisk nationalist. Intressant tänkte jag, till han började skicka porrbilder av sig själv, och jag förstod att han skickar dem till alla han kan, stora och pyttesmå tjejer. Han får nog stor tillfredsställelse av det, och får sina söta drömmer uppfyllda natt efter natt. Sedan så har vi seröiösa män med döttrar på den åldern. De bör passa gott på sina döttrar, när det finns så här män som inte har större syften, än att leva ut sina perversioner. Det är det kollektiva himmelrika, och saliga blir de ett tag. Och sedan åker vi alla till helvetet, för så går det när vi röstar på dem.

och dimmridån.

Vem visste att det här var livet? Jag trodde inte att jag hade mera att lära. På vägen hem passerade jag en 112 och kunde se mig själv i dörren. Tyvärr är jag i traumaet hela tiden, och i det att jag måste förhålla mig till det jämnt, plinger poletterna ner och pängarna ut. Jag blir för rik på insikterna. Visst förstörde överfallet mig och i traumat vet jag att jag for så illa, att jag svävde mellan liv och död, och att jag överlevde så vidt det var, och något överlevde inte alls. Efter detta har jag inte klarat att synas, inte ett foto av mig, jag undviker alla speglar, och vet inte vem jag är. Der som överlevde var samvetet, och i princip bara det.

Jag förstår även att några läser detta, och att somliga misstolkar fullständig, som jag vill korrigera just dem. Att ha sina fantasier som praktisk fungerande politik? Jag kommer inte till att vara där då. Jag har redan fått erfara, hur det är i det manliga frihetsparadiset. Fem fruar, i alla åldrar, från 5 -16 år, och dessutom är anomali, pedofili med de under fem, och nekrofili en riktig höjdare. Och medan atombomberna färgar himlen i alla färger och ger bra smällare, lever de ut sina drömmar, dr Strangelove och co. Om det blir atomkrig?, faktisk sa jag det då jag ringde 112 i oktober. Om jag är sanndrömd?, jag har insett att jag tar in allt, länge innan det händer. Om vi inte har sönder jorden den här gången, så önskar jag att dra mig upp till fjällen, en naiv längtan efter det vackra och oförstörda. Och jag har börjar att längta efter likasinnade. Jag har börjat att skilja på folk och folk. Jag har börjat att skilja dem efter beteende. Och egosar är lika lite intressanta, som mitt samvete är för dem.