är ljusgrönt

VA orden från mormorsgården i urbygen. Det betyder nog å skicka ut folk med kostskaftet, de kunde utrycka sig där i bygden, det var nog ganska ordgrannt. Jag är ju hövlig och vill vara det i fortsättningen, men jag har varit för hövlig, och folk har trott att jag är en servicestation. Det är jag inte, det är ett ensidig liv, och alla teser har sin antites, eller motreaktioner. Jag har allergi ett tag för folk som har klankat mig för nära, och att det är lite sent att nu sjåppå efter de? Ja kanske men jag går nu utifrån att de säger till. Det är bra med folk som gör det, antigen accepterer en det och dem, eller inte. Det gör det faktisk enklare att leva. En behöver inte att ha med alla att göra, att bli gillad av alla, eller göra alla till lags; apropå, så var det inte det gud sa da han skapade torsken? eller en norsk en?

Jag roas inte av att sjåppå ætti folk. Nej jag får inte sova av det, men en gräns har kommit, och behöver hålla den för att må bra. Allting har ett pris, och jag får tåla rätt mycket tillbaka. Och jag måste tåla det, för i framtiden avtar skräcken jag har burit på. Och jag skall bli till folk. Igen? Det ger framtiden mera hoppfull, och vi behöver alla ha hoppet.

försöker jag få ordning på mitt liv. ja inte bara här då. Jag tror även att kampstenarna är små-sand. Jag tror bara att jag har fått nog av folk som int visar respekt. Om det är bra att kasta sand på de? Ja troligen, då om de är ok, så kastar de inte igen. Och om de inte är ok, så försvinner de. Hur kunde världens snällaste jag, börja med att slänga sand på folk. 'Det finns en gräns i allas liv, och då jag fick nog så fick jag det. Självklart behöver jag folk, och kanske de mig, men det är inte bra att omgås eller omges av folk som inte har respekt. Och då vill före eller senare, inte fungera. Och jag har märkt att det inte gör något, det är en ting som är värre en att omges av få, det är att omges av folk som är för kluriga och luriga, egos och som slänger sand tillbaka. Att jag slängde sand först? Ja visst. Och det är inte snällt att slänga sand? Nej visst. Att jag göt det endå? ja visst. Men jag försöker verkligen att låta bli. Det är inte så allra värst, är det inte?

Att jag skall sluta skriva här? ja jag vet. Men då måste ni förstå att jag måste ha mig ur soffan, bara först.