får vi ta svennes historia lite närmare under luppan, och se närmera på svenne och hans kungarika.
Men innan måste vi platsera sagan i tid. Och självklart är det här och nu. Vi lever mitt i en saga,
omgivna av tussar och troll, prinesessor och kungariken. Vi lever mitt i en muntlig berättelse, som ingen berättar. Och med ett avslut mot gaskamrer, för att ingen berättar sagan. Gaskammare? Ja det kommer vi till.
Inga Ting hade
suttit på samma stol år ut och år in och var ganska enkelt död less på att sitta där. Dessutom hade hon tänkt ett helt liv och var även död less på att sitta och tänka själv i en världen
av, ja ursäkta för Ingas tankar, en värld av kålhuvuden. Det är inte lätt att vara prinsessa, så vi får ursäkta henne. Hon hade inte tänkt att gifta sig med kålhuvud, och satt i tanker på hur
hon skulle bli av med alla kålhuvuden. Anatomin är lika tråkig hos samtliga kålhuvuden. Och det är inte konstig att Inga Ting sa ingen ting. Det är ju inget att ge andra, dessa tankar. De är inte räknade som konstruktiva.
Och alla är lika ointresserade av att lyssna.
Vi måste se i nåd med Inga, hon hade gjort en grov generalisering av det hon såg runt sig, och det var inget vidare.
För de få som orkade att lyssna till
sången om Ormen Lange, så apropås hette han som startade Fremskrittspartiet, Anders Lange, och hette då Anders Langes parti. Om det har något med ormen Lange att göra? Självklart!
Och en digression till, Einar
Tambardsskjelve, som benämns i visan, hade sina bautastenar i grannbygden där jag växte upp, de skall ha varit hans båtfesten, och varje gång vi åkte förbi i bilen, en grön Golf, så fick jag höra det i
repris varje gång, och nästa gång och nästa gång och nåästnästnästa gången, ja i det oändliga; gemensamt hade mina föräldrar en enorm stor interss för kulturhistorian och bygdetraditionerna.
Vi måste få en fortgång i historian innan Inga dör av tristesse, det var inte meningen att det skulle bli en tragedi.
Kalle och Lasse och Fridjof var på väg, farsan hade slängt ut lat-sabbarna ur stugan, de
låg och surfade upp hans surf, latingarna, och den ville han ha själv. Det är inte något servicehus sa han då han vräkte ut sönarna ur huset, och självklart måtte de hitta surfen snabbt, annars var de övertygade
att slutet hade kommit. Då de läste surfing på ett skylt, var de övertygade om att de hadde överlevt.
Ja och sedan slängde farsan ut de tre husdjuren räven kattan och kaninen, då de åt upp hans mat, som
han vräkte ner mellan surfandet. En duktig farsa, eller hur? Någon gång måste barnen bli självständiga.
Dessutom får jag själv brottas med en slitsam tanke, var det bar jag som läste fars böcker?
han samlade på böcker. Men var det bara jag som plogade igenom krigshistoria, gaskammare och olika avrättningsmetoder, och ändå var jag totalt blind för ondskap. Den banala ondskan är lika grym, som råkar råka
alla känslocenter i en människa. Som om den bara fanns i berättelser under grått damm i bokhyllan. Och fattade jag aldrig att det existerar överallt på riktig? Som ett niohuvud troll. Tog en huvud växte det strax ett nytt
fram. Ondskan drep en inte med yxa, som Olav Duun, sa det, på norska.
Jag glömde förstenamnet till S. Inga Ting. Det var Surfagetta Inga Ting. Kungen var dyslektiker, eller gillade bokstävskämt, men det är sekretessbelagd.
På slottet står en liten förkortning. Surfa IT, ganska enkelt, man behöver inte slösa med orden, eller hur? Vi återkommer.