Allt jag har skrivit hittills är spontant, ska jag börja planera vad jag skall kommer prestationsångesten snikande, jag är rädd för att tracka på någons tån, och bli bedömd. Jag är egentligen
väldig försiktig av mig. I dag köpte jag en caps för att bemöta solen.
Norge och delar av Sverige har dramatisk natur, och det var alltid någon väsen där. Människor dog inte i havet eller på fjället
och ruttnade, då var bättre att de var tagna av väsenet eller oväsenet. I Nordnorska äventyr har vi draugen som regerade och tog fiskare i fiskebåtar. I fjällen var det vackra huldra, som bergtog män. Huldra var fager,
och hade en svans, hade först sätt henne var typ omöjlig att komma undrar ödet, och en fick tillbringa resten av livet i underjorden. I ån var det näcken, skogsguden var Pan, där tvinar kunskapen litt.
I Asbjørnsen
och Moes insamlde äventyr har vi trollen med flera huvuden, Askeladden och många sagor om djur, tre stycken som reven, björnen och katten t.ex. Hönor och grisar mm, var vanliga, men inte får och kor, jag har inte tänkt
på varför. De har ett mål, och sedan går det snett eller bra, men de är rotade i att längre fram vill det löna sig att ha varit snäll och hjälpsam, ja stort sätt. Och prinsessan, hon hade inget namn en gång,
det säger sitt, eller gör det inte?
Det finns många hjältesagor, och i bland finns det kanske någon riktiga hjältar. Vem vet?