Det är inte konstigt att jag inte känner att jag har något liv, det är alltid plikten framför allt annat. Jag sitter och skall rösta på motioner, och det känns som jag sitter med en Norsk tippekupong. 0 X 1.
Och jag tänker att det för stort ansvar för mig, till att avgöra vad som blir bra. Min röst kan vara avgörande för all framtiden. Suck, den som var pytteliten igen. Och bara fick glass jämt.