jag undrar på vem som läser detta. Retoriken?Jjag kanske redan är megakändis, och alla bortsätt från jag vet vem jag är? Nej så är det möjligtvis inte, men det hade nog varit ganska typisk. Precis
som regin har varit hittils i mitt liv. Jag visste ju att män satt med makten, men inte hur den används, det var teori, och upplevas som utan mål och mening. Det vore ju mycket trevligare om folk vara bara sig själva. I Havøysund,
Nordnorge traff jag den första person som sa att hon hade olika roller efter vem hon pratadade med. Det tog decennier att fundera på vad hon menade. Jag trodde nog att livet inte var så komplicerad att en måtte bara spela och spela med.
Men vad är meningen, det har jag inte förstått ännu. Hållbarhet som individ måste vara att äga sina gränser för vad en gör och respektera andras utifrån att en uppriktig förstår vad deras
grenserna går. eller? Hållbarhet på alla nivå är nödvendig för att vi skall överleva. Men på vissa dagar har jag undrat på om jag vekligen vill att alla skall det. Att strunta i andra ger ingen god gänklang.
i gamla folksagor vinner de som har visat alla de mötte respekt. JAG lutar min förtroende till dem.
Nu förstår jag, livet är ett sabla mariospel. Min dotter spelade Supermario. Och vidare till next level, men det är ingen
som önskar en väkommen på next level. Där står de klara till att putta en ner, om en inte har korrekt kostym, eller puttar tillbaka, eller känner någon som känner någon. VArför inte ganska enkelt säga:
välkommen polarn, fast jag är ingen man som jag vet. Välkommen, skall vi ta en öl. Redan där misslyckas jag. Jag slutade dricka öl för flera decennier sedan. Vi har inte med tråk-monsar, säger de då, och
jag får liksom dörren i pannan och nesan, då jag inte hinner löfta ett finger innan de lämnar.
JAg har aldrig spelat ett dataspel i mitt liv, nu måste jag säkert börja med mario, om jag skall ha någon
chans till att överleva. Det föstod inte jag att en måtte. och jag visste inte att det fanns SÅ många surgubbar i världen, kan det vara så att världen är överbefolkade av dem, och de sitter alltid som dörrvakter
och släpper bara igenom dem de gillar. Men de borde ju gilla mig, snäll hövlig och omtänksam, eller gillar de kanske inte sådanna. Vill de verklligen att jag skall slänga dörren på dem? Blir de nöjda då?
JAg måste bli känd med någon som känner någon som känner någon, innan det blir aktuellt.