som inte finns.
Man skall inte skapa motsatser som inte finns. Självklart går det att rikta kritik mot Miljöpartiet. Sedan så finns det mål om att den sidan skall vinna valet. Egentligen borde en också låta
moderater och liberaler vända med äran i behåll. De är nog bra folk stort sätt, och är bara inte biologer, och uppfostrade i andra miljön. Människan har äran, jag med, och det är svårt att medge att
det inte blev perfekt. Men sedan kan en bli sittande fast i egen fälla.
Jag har levt livet fel, och skulle måste köra 112 några gånger, och dumma mig ut för hela Stockholm känns det som, ett tag tänkte jag
att jag aldrig skulle gå ut mera. Sedan började jag att förstå vilken skambörda jag bar på, och en känsla av stolthet som inte harmonerar med den jag är. Jag är en som gör bort mig för ofta. Skämt
och plumpa kommentarer i tid och otid. Och sedan försöker jag låtsas som jag är något mera än jag är, så ingen skall se vem jag. Det är ju rena rama labyrinten, som jag då själv har skapat utifrån
det jag kom ifrån. Tänk att säga högt vem jag egentligen är. Jag är verkligen inte någon pedagog eller professortyp, så det går inte att klaga på att andra inte är. Jag är en person, där
väskan hakar fast i allt på bussen, ja jag har inte damväska; den födda klanten, jag ser dåligt, men vill inte medge det, och ingen skall se det. Jag tar mig så död allvarlig, att jag måtte komma till kort. Att lyssna
och förstå saker, betyder inte att vara något mera än andra. Jag kan bara tänka på en sak i taget, precis som en man, men jag kan häller inte fokusera, precis som en kvinna, ursäkta kvinnor, och det blir ett sabla
rör det jag är, allting i oreda. Det går bra så länge jag får vara den jag är, och det går inte att överskatta mig. Det passar inte med den de kommer att lära att känna. Platte skämt varje dag?
Yes precis, ganska enkelt. Och de flesta orkar inte det, varje dag, platta kommentarer, hack i plata, det var LP på norska, och ett förhistorisk uttryck. Och det är jag liksom. Inte lektuell, ja precis!
Rolig? Det beror faktisk på
vilken humor en har. Några kan säkert tolerera plattheter. Nästa år tar vi karneval! Jag älskar partajs där en kan komma precis som en är, ja just utklädd som sig själva, och sedan dans och trams, det blir perfekt,
och de som inte vill får sitta i skamvrån och diskutera storpolitik, som de sa förr i tiden. Alldeles perfekt. Eller hur?
Oj nu glömde jag ett tag att jag är extremt rädd för att göra bort mig, om jag känner
mig rätt så hamnar jag i skamvrån.