förstår att en kan bli trasig av miljöproblem. Alla tror att alla andra sorger är större, men den är ju den största. Det att överge alla framtidsdrömmar som inte enbart handlar om mig för mig. Det finns
större drömmar, jag skall dö ändå, och jag är inte alltings mått.
Samhällen eller folken i samhällen behöver trygghet, tillit och tillhörighet för existera. När dessa går, går
allt. Om jag är ett barometer på hur naturen och samhället mår? Och jag tänker nog att vi alla är det. Det att veta vad en reagerar på kan vara svårt att solla i, men alla vet att de har de har varit på avvägar
när de kommer hem igen. Så enkel kan konklusionen bli.