vad är egentligen det?
Är det att skratta gränslöst åt alla mina skämt oavsett.
Är det den ultimata kommunikation? eller att diskutera platton, ursäkta Platon. Vad är det egentligen som
ska och vad bör inte sägas. Så klart att jag tycker det är rolig om ni ligger under bordet och skrattar åt mina skämt. Men vad tycker ni det är högsta form för kommunikation? Är det något som egentligen
skulle ha varit sagt? Eller hålla tyst resten av våra liv, för att vi redan har sagt alltför mycket. Kvoten är övertrasserad. Eller?
Svaren skickar ni till stackarn i landet runt? Stackarn vet inte frågan.