det är svårt att medge. Men gradvis tappade livet mening, sedan 90-talet var jag klar över klimatkatastrofen och konsekvenserna, jag kände en växande desperation, för att ingen gjorde något, och den blev till en
nästan-depression efter att Pär Holmgren fick gå, ja gradvis gick de över till en känsla av total meningslöshet, jag hade två döttrar, och jag hade inte fått dem, för att förstöra deras framtid.
Då familjelivet havererade blev meningslösheten komplett. Jag är för stolt till att säga hur illa det är och till att fråga om hjälp, och efter min mormor har jag en skrockrädsla, så jag tror det går
trold i ord om jag medger att jag känner livet som meningslöst. Ja det kanske är lättare att adoptera barn, om en tänker avsluta vårt gemensamma liv på jorden?
Jag hade förlorat allting, så känns
det fortfarande. Och apropås droger, så skojar jag då bort smärtan, alla har sina sätt. Felhandelsavtal? Ja det beror på perspektivet en väljer. Pengarna eller livet, det borde vara enkelt, men är det inte.
Droger
har ofta tre bokstäver, så som andra gifter som PCB, och ful eller felhandelsavtal har fyra, flera bokstavskombinationer blir omöjligt, och de verkar alltså byta ut i fyra nya vid motstånd, som en typ ridå. De använder
vass i de gamla husen där från 1700 talet, så då blir nästa avtal baklänges ssav, det är en demokratifråga, och småbarnen måste få träna på att säga s-ljudet, ceta blir atec, och
ttip blir Pitt. Visst är Brad Pitt snygg, men det är utanpå. Fast jag tror de Caprio, är lika snygg på insidan som utanpå, så är det en bild av han jag gillar. Mera och mindre. Kort och gott?
Känslan
av meningslöshet far en stilla med, det räknas inte som in, men mera som out eller ut. Jag har aldrig varit en kortsiktig människa, mera långsiktig. Att även familjelivet jag hade byggd upp skulle havarera, hade jag aldrig trott.
Den äldsta hunden vår, som snart blir fjorton, skall jag aldrig mera se. Att gå så lågt att jag medger att jag har misslyckas, är svårt. Men i perspektivet att vi snart har klarat att havarera jordelivet för oss
alla, som borde vara ett extremt misslyckande, får jag stå för mitt eget. Det tar lång tid att bygga upp någonting, och alltför kort tid att förstöra något för all tid.
Det jag
överlever på är mina platta skämt, och en längtan bort till någonting bättre.