när en man och en kvinna börjar att konkurera om samma luften är det kört. Det blir maktkamp och relationen är slut. Det finns ingen respekt, bara kampen om samma plats. Det är klart att det kan kännas bättre
att ha ett harem. Men då undviker en utmaningen i att hitta respekt, för en annorlundahet, som om vore det två olika raser. Män har mera muskelmassa, den borde användas på annat sätt, än att klanka ner dem med mindre
muskelmassa. Och respekten för varandras olikhet och kunskap borde finnas, ideellt sätt. I det bästa finns respekten. Och relationen och nog syre, eller oxygen på norska.
Mina mostrar kallade mig prinsess .... Och i det låg
det respekt, och jag vet inte om en försöker leva upp till namnet, eller namnet försöker leva upp till en, men jag kommer från storhetsvansinnet till mor och högmodet till far, eller fran allt och inget, och därmed finns
det inte så stora valmöjligheter, än att vara allt och inget och allt där i mellan. Men som barn körde de över mig backade senare över mig och sedan körde de över mig för att backa till de trodde jag var alldeles
sten död mentalt, men en cella överlevde, och det var allt och inget- cellan. Jag är den jag är och kan inget bättre, som de flesta andra människor.
Men prinsessa vore skönt efter en slavliknande tillvaro, där
jag ligger på soffan och äter ekologiska druvor, och sedan danser alla männen cha-cha-cha runt omkring mig. Nej jag bara skojar, jag har inte behov för att någon dansar perversa dansar för mig.
Från och med nu heter
jag bara prinsess, och alla männen måste buga för min, min, min, min ja, luskofta!