då en får annat svar när en ropar, svaren ekar totalt annorlunda, och jag förstår att jag inte lever i mitten. Kan det vara så att där finns det jag är rädd för. Jag föddes i familjen allt eller
inget. Därför får jag svaren inget eller allt. Under tiden det sista halva året, har jag fått möjligheten att se livet passera revy. Jag trodde jag förstod livet, och det jag såg var att jag är rädd för
livet, och har inte förstått annat än det som det går att läsa sig till. Det är hemskt, då jag har levt ett halvt helt liv minst. Och det var som en bok jag aldrig har öppnat, jag som trodde jag kunde den utantill.
Nu känner jag mig som en främmandekulturell inför livet, och jag tror inte jag tycker om känslan. Och det är nära till att dämningen brister. Efter det finns troligen ingen mera.