Det var i Danamark jag var en av gänget, grabbgänget, jag var 20, och de var säkert ungefär det de med. Alla var lika röda, i alla fall utanpå. Jag satt tyst och lyssnade på dem, och visst var de engerade i sina
teman, som handlade och sex med varandra och de snyggste tjejena. Jag var ju en av dem, så då jag var inget objekt. Det andra samtalsämnet var drogerna, de rökte på av allt de kunde och även fyrade de upp i skogen i marken,
men jag frågade aldrig vad de rökte där, och jag vet fortfarande inte vad det var. Respketen försvann, röd vadå? Det var en image. De hade inge högre mål än att bli tillfrädstllade för stunden. Jag
beve lite arg på männen efter. Är det ingen av dem som gör någonting annat än för sig själv? De kommer aldrig att gå en meter för någon? Det blir mitt nya forskningprojekt, hitta mannen i hösstacken
som går mera än en meter för någon. Min far svek, men han fick kungens förtjänstemadalj i silver, för sitt svek mot mig, harn fick det för sin insats å sjukhuset. JAg kan ju inte vara grön ledare, för
någon som inte går en meter för någon annans skuld. DÅ kan jag ju inte räkna med stöd när det gäller. Fri tunnelbana åt folket?, har de tänkt att jag skal betala den med! Jag har ju dött nästen
under tyngden av ideellt arbete.
Någon betalar alltid priset. Når vill de förstå det?, när de aldtig gör någonting gratis för andra.
Upp till bevis, samtliga män!