saknar jag,
utspekulrad, beräknande och kylig är inte jag. En skulle tro att det var en fördel, men är det någonting en inte kan och sedan bli utsatt för det, så är det inte så bra. Det vore bra
om jag var lite förberedd, men nej. Sedan jag inte kan, så förstår jag inte meningen med att vara det. Fast med åren har jag förstått, och mera och mera förstått det skydd vi alla behvöer i möten
med alla. Och det blir ingen bra kommunikation av det. Där passar en best tillsammans med dem som liknar en. Annars så får båda roller som förstärker det som inte är så bra. Jag tror inte det är någon
fördel att vara utan dessa förmågor. Uppfostran är ju för att lära vilka sidor som en får använda. Att sakna förmågor, vill säga att det går inte riktig att förstå, och det är
väl där jag kommer till kort. Verkligen. Det blir som att vara stum i förhållande till detta, och det är ingen grund till att förminska dem som har detta, de kan någon ting och om de använder det på rätt
sätt, så kommer de långt på sin väg. Ingen har fått förmågor som en kan sätta bra eller dåligt på. Där kommer det an på vad som behövs. Det blev ju inte till på en slump, och
på sitt bästa kallas allt förmågor.