vi har redan en rörelse som jag tror bär hållbahetens fanor. Den är väldig aktiv i Norge och även var i Södertälje då jag kom dit. Det gäller att ta i bruk det vi redan har. Vi kämpar för
livet, för just där började allting. Vi får ta tillbaka det vi hade redan. Och på vägen höll vi på att slänga det viktiga. Vi droppar att slänga mera bara. Vi har nog en liten förakt för bönder
och mossan. Kom on rödgölingar, huvudlössen är här, det är på tiden med mossvandring. Och inte bara skall min far och jag vandra i mossan, själv, det är motigt faktisk. Välkomna efter i mossan med, hjärnan
hjärtat händer och jag har glömt vad den sista h-et står för i farten. Mossan var livet och alltings urpsurng, säkert. Det finns olika kamapar att kämpa för med olika färger. Just nu är det livet.
Ungefär
i alla fall. Come on babe! Eller för att dra ett av mina bästa skämt, den ena tomaten sa till den andra, come om ketchup, fast allt där i mellan har jag glömt. Och så ett annat av mina favoritskämt, jag kan bara två.
Den ena myggan sa till den andra: Vi sticker, ses på fredag. Hahaha, jag tänker att ni ligger under sängen och skrattar nu!
Den är död rolig, eller hur?