varför jobbar just jag med miljöfrågor, haar jag inte tillräcklig med träsk?
Jag föddes upp i idelasmen, samtidig som jag bodde i ett träsk. miljöprbölemen som just jag skulle lösa, blev ett
högre syfte eller ideal. Då min moster dog, ungefär då miljöproblemen började bli olösliga, gick jag i utmattning, och fortsatte där vidare. Då det gick upp för mig att miljöproblemen var lika mycket
ett träsk som barndommen, höll jag på att ge upp. Det fanns ingen räddningsplank på hela klotet. Hoppet gick och jag började ge upp. Och sedan måtte jag börja rydda upp i mitt barndomträsk, och jag jobbar parallellet
med miljöfrågan. Inte just på FN-nivå, men man får göra allt som går, där en står.
Det här blev mitt öde, någon bättre?