nog
skulle en tro att en väljer det bästa, när en har haft det minsta. Väl en tror ju att en gör bra val, annars vore en dum. Det är bara att en tenderar att välja precis ungefär det samma som var. Konstig,
för en har ingen aning, för en sitter där en dag, och undrar var det blev av alla drömmar en hade haft. Jag försto under utbildningen, ja visst hade jag ångestmestring, men jag hade aldrig vågat att göra någon
realitesvärdering av det jag kom ifrån. Jag var rädd att min grund skulle bli borta om jag började testa fundamentet. En dag så måste en göra det, annars går livet. Och gurnden var inte hållbar, den höll
bara en konstruktion av livet. Det måtte leda till ett fall, och jag måtte eller måste eller vill, prova och se vad jag står på, vad som bär, och vad som är, och inte. Vi har inte alla turen och blir födda på
stabil grund, och då måset en våga testa grunden och håller den inte så måset en hitta en ny. I bland leder det till att en måste byta folk, men någon är klippfasta och de får står kvar runt
en.
Gudskelov för alla som är det.