kriget.
Min far var gjetare som barn, det hörs ut som i förrförrförrförrahundrade minst. Men det var förra århundradet, och där var han och jag inte överensa. Den som är nära husdjuren tenderar
att försvara dem, och min far berättade om ångesten han kände när det var rovdjur nära. Jag ser långt större på det, och vill självklart ha rovdjur. Livet blir utan mening utan de vackraste skapningar. Intressekonflikter
kan uppstå, men människan skall inte ha alla platser, eller all platsen. Det är ett väldig känsligt tema fortfarande, troligen. Rovdjurshat tenderar vara kulturellt nedärvt, och man kan alltid hitta på ursäkter till
att utrota dem. Men det finns inga skäl. Då måste man se väldig smalt på det. Och det gör människor.