inte tro det om mig.
Men bara medvind passar inte mig, om det var bara applåder, så dör jag av digerdöden. Jag är van med motgång och fungerar bäst då. Om alla strök mig efter håren, så
dog jag passivitetsdöden i soffan till sammans med druvorna. Jag vill inte ha fanklub, jag kommer att bita dem då. Jag gillar rätt och slätt inte underdanighet. Jag tycker om att folk är oense. Jag söker harmoni, men inte konformitet.
Då stryker jag med, allra först tror jag. Av pur tråkighet. Och egentligen hade jag ingen aning om det tills nu. Jag vill ju självklart inte ha bara ovänner, men de jag känner får tycka precis det de vill och motsats.
Ursäkta jag skämter med allvarliga saker, men jag är fortfarande 9 kontaktar bort på linkedin för att komma vidare, jag är ju aldrig där, och inte på twitter och inte på något annat. Lite självrespekt
har jag. Det blir ett nederlag den dagen jag måte sitta på alla fora, för att komma närmare någonting jag inte saknar. Jag har börjat bli nervös över att batteriet aldrig tar helt slut, den har intenisverat sina varningar,
kan en brandvarnere börja att brinna kanske, jag gillar inte tekniska prylar. Jag ungefär avskyr dem, det är omöjliga att skruva upp dem på normalt sätt. Jag får nog inte sova i natt, tänk om brandvarnaren börjar
brinna. Hjälp, den lagar vassa ljud, de blir vassare och vassare, desto mera jag fokuserar på den. Nu törs törs jag inte klättre upp längre för att prova ta bort det dumma täckslet, den varnar mig för attans. Och
till slut kommar den att springa efter mig! Jag gillar inte höga ljud.