Jag har trott att jag är lika aktiv utanpå som innuti, jag har alltid tyckt att jag är engagerat i någonting och tror att det synas utanpå. Jag fick en liten schock det här sommaren, då jag besökte Norge och
gamla vänner, och jag fick höra att jag sa bara ja och nej, fast på rätt ställen. Jag visste inte det. Egentligen borde jag kanske ha förstått. Resan var bra för min del, långsamt blev allting till, även
en självbild.