på den jäkla teven. Jag har stirrat på skiten i flera månader, det är som titta i tvättmaskinen och samtidig sitta i tvättmaskinen, det är bara tomt smuts, vad skall man ha det dumma apparaten till egentligen.
Först tar en bort gemenskapen, sedan platserar de en teve där i stället för folk, så folk sitta och i timmar på en idiotburk, den är lika utvecklande som en plastgås av riktig plast. Nu kommer all illska som jag har
bitit i mig de månader jag har varit beroende av skiten på teven. Vad lär man där egentligen, ingen ting. Exakt precis ingen ting. Den är tom och dum ingen ting. Alla vet ju att det krigas, det folk inte kan göra någon
ting åt, skall de inte matas med. Jäkla ointelligenta folk som stoppar in ingen ting i teven. Näste gång de går förbi här skall jag kasta teven efter dem och på dem. Sen stoppar jag den i gapet på de. Så
kan de dras med skiten själv. Ja de vågar inte att komma här, för att då vet de att de får teven efter sig. Det är en ting att fora andra med den, något helt annat att måste dras med skiten. De projicerar sin
skit på den som vågar titta, på dumburken, som sill i dilldall typ, sabla svensketeven. Vi dumpar den i närmaste tevestudio, alla ihop dumpar dem där. Så kan de själva sitta och glo på eländet de skapar. Och
jag skall tvångsfora dem, med skrocket de sjikanerar andra med. Det gäller att akta sig härefter. Och att ständig ha på sig cykelhjälmen, typ. När jag byter nyhetskanal så ser kärringen som läser nyheterna
anklagande på mig, jag har fått nog, för vissa passar inte dumburkar, ganska enkelt, den är helt placebo. Och jag känner inget för den, varken i goda eller onda dagar. Vi får skiljas en dag, jag och dumburken. ganska enkelt.