då min far blev begraven, tror jag.
Jag undviker att kolla, jag undrar på om jag inte undviker allt som ger lite dåliga känslor. Ergo så blir de flera och flera med åren och allt blir gradvis värre och
värre. Jag undviker nog även att känna på förluster, det kunde hota mins platta skämt en längre period. Skämten eller livet. Alltså, vem vill undvika mina skämt. Jag har fulla hus varje dag. Publiken vill
ganska ha mina skämt. När jag koller, så ringlar publiken runt här flera kvartal och kvarter.
De kräver mina skämt, så klart jag väljer skämten. Eller hur!