Då demningen brast kom först orden och sedan känslorna huller i buller. Gränslöst, ja det tror jag. Jag får respons på det. Det är som ett ras i uren, sten-ras. Men det är klart att jag inte får
döda folk med kampe-stenar. Men jag måset medge att jag var alldeles ovetande. Nu är jag inte det längre och kan inte använda det som ursäkt, mera.