Jag blev imponerat av Sjöstedt, igen och igen rullar det runt i huvudet. Om alla vill vara bäst och mallen är geniet? Folk måste förstå att ingen ting fungerar utan en grund eller bas, det är igrunden hållbarheten
byggs. Av de som offrar lite mera än de för. Det är de som skall belönas. De som då blir topp, gör ingen gagn i stort, de parasiterar på de som jobbar, eller som är arbetslösa. Det är otrolig mycken jobb
som görs rent ideellt, utan tack, guldklockor och nobelprisar. Min tack går till dessa, som orkar hålla samhället i hop, trots alla parasiterna, med och utan huvuden. De kanske inte får sina huvuden på en dörr eller i
ett fönster, men vad skall de där att göra? De som gör mycket gör det med hela sig, de är hela människor. Och de som får mycket vill ha bara mera och mera, och de som får det sista ordet, är inte de bästa,
de brukar bara trumpa igenom sitt.
Vi kan bara se över Atlantern, där sitter det en som trampar igenom sitt, för att han tycker han förtjänar det.