Jag tillhör dem som gillar ta och känna på det jag ser på och läser, jag känner mig som dr strangelove när jag trycker in och ut världen på en glasplatta, iPaden eller liknande. Der är inget som kommer
att vara in i framtiden. Kanske är det så alltid på höjden av en ära, det kan bara gå en väg och det ät utförsbacke. Det betyder sju magra år minst. Men vem har sagt att det blir döden, att överleva
är alltid på naturens villkor. Det går att skydda sig ett tag, med murar och andra konstruktionen, men det är ett tag. Ingen gillar faktumet att ingenting vara för evigt. Det är först när vi ser vad vi förlorar
att sorgen hopplösheten och sedan hoppet kommer. Det innebär en nyorientering mot ett annat liv, men vem har sagt att måste bli så mycket värre?
Det kan bli annorlunda bara.