Jag visste ju att huvudet skulle rulla igen, jag är nog som ett nihuvud troll, de rullar allteftersom. Jag förstår långsamt att jag inte är en liten flicka på 4-5 år som slås till marken och blir lämnad
för att dö. Jag regagerar så fortfarande. Men förstår inte att jag är vuxen och har orden i min makt. Jag är duktig med ord, eller ordens makt, det blir till politik, och jag blir en vuxen som gör krav på rätten
till orden. Och därmed räknas jag som någon om står upp för någonting, och det hela blir på ett annat nivå. En dag lämnade jag barnrollen och klev in i en annan. Och trodde fortfarande att jag var sångfågeln
som de dreper. Men alla sjunger med sin näbb, alla har samma stolthet och områden de behärskar, jag skall visa lite större respekt för det. Jag har inte svaren på allting, och andras fjäder eller kläder skall jag inte
röra. Min ärlighet är min och inte andras. På vägen hem i dag passerade jag lokalen till sveriges kommunistiska parti, och förvånades. Det är ju karl marx sitt huvud då, som prydar förstret, och han är
helag för vissa. Han var säkert en duktig analysator. men i mitt perspektiv ser det lite löjlig ut, att dyrka någon så mycket att han, ja inte blir huvudlös men kroppslös. Alla har sina ideal och rätt och rätta
vägen. Makt är en av 16 basbehov, enligt någon man. Och särskilt för männen är makt i stort viktig. Det kommer alltid till att bli så, och betydelsen av sin egen tro är närmest helag, om jag klankar innanför
någons revir, så kommer vargen och sedan är den rätt hård, när det kommer till nihuvuds troll. Och det är inte ett nättroll jag tänker på, mera ett norskt gulligt lite mossa-troll, som några tror
måste bekämpas med svärd. Jag förvånas och tvätter min händer. Jag är dock imponerad över sjöstedts utspel. Vill en ha makt så får en uttrycka var en står. Jag undviker politiken, men om
någon säger något som skulle varit sagt, så kan jag berömma personen för det. Vem det nu än kommer ifrån.