och att lägga huvudet frivilligt på skafottet, eller skaffotten?? Det svenska språket är inte lätt. Jag kommer utan något viktig, alltid. Nu är det plånboken, som antigen är kvar hemme eller i bussen.
JAg väljer situationer som alltid är lite för svåra. Vill det säga att jag vill misslyckas. Ja det är en relevant fråga. För vad gör jag utan legitimation? Jag kan ju vara vem som hälst, och göra vilka
som ful grej utan leg. Det var inte jag som gjorde det, säger jag då, glatt. Det var Valma säger jag. Och henne kan inte jag ansvara för. Hon gör vad som helst, utan samvete, hon kanske födds utan. Eller så spottad hon
ut det, hon spottar ofta, då hon struntar i hur andra ser henne. Hon bryr sig inte alls. Luften är inte för alla, den är till för henne. Ganska enkelt. Om hon bryr sig om vem jag är, och att jag är jättenervös
och inte sov på två netter. Inte det minste, och vet inte vem jag är, för hon uppskattar inte räddharar, hon föraktar dem så att hon blir lilla i anskiktet bara av tanken. Ja hon avskyr räddharar, och även jag
skulle gärna inte ha varit en, det är lite hoplöst att vara rädd för att folk glor på en. Det verkar vara en kronisk åkomma.
Från då av och till alla tider.