blir jag jättesjuk av omständigheterna runt mig, och ovetande om traumat börjar det spela upp sig, jag spyr upp allting i fjorton dager, tapper koll, har ingen mat, och håller på att dö. Hjälpen kom med Anna, som
jag inte kände innan, hon var min vännina Karins syster. På den tidpunkten minns jag inte det ursprungliga traumat, jag tror själv att jag bara är vanvårdad. Och det var jag, och gick för lut och kallt vatten. Och sedan
blir det aldrig bra.
Det jag lärde av Anna, var att jag glömde de som är goda undervägs. Alla dem som äger något mera, och som delar med sig. Och de finns runt om kring, de bara stödjer och är där
helt naturlig.
Går det att säga så, att ha koll bara på din egen stånd, och ha det som fokus även i politiken, är lite äckligt. Politiken handlar då bara om egen tillfredsställanden. Ok själv
klart är det skönt säkert ett tag. Men politisk riktning? Som valaffisch: Följ mig och min stånd!
Just, jag tror att det är lika bra att vara öppen, och sedan får de många röster med, garanterat.