2015

Vi har varit på bio och sätt filmen om Ove, rättshavaristen med för stort hjärta. Där satt alla med för stora hjärtan och snyftate högt, publiken hade en genoomsnittålder på 60. Ergo var jag bland de yngre i församlingen. Men snyftatde jag med i min halsduk.

Det är något fint med Ove och folk som inte är A-4. Det kostar något att bli A-4 och kräver att du skär av dig alla element som sticker ut. För att anpassas till allt från kopiator till portföljer.

Det kan ju användas som ursäkt från mig som inte är A-4. Och som i allt för mycket inte går att få igenom varken dörrar eller andre fyrkantiga forum.

Denna julen fick jag inte några presenter från min bror och min kusin vann igen tävlingen. Hon skickade inte julkort. Så gör man så fint i min släkt, det gäller att inte vara senast med något skämmigt.

Apropå dikotomier, så sitter jag och läser om stress i pensum. Och jag kunde inte låta bli att jämföra, för från en riktig god vänninna här fick jag en bok om hur man skriver Nobelt- dvs de som har skrivit sig till Nobelpriset, och då började jag tänka i dikotomier, för det är allt eller inget. Nu har det varit inget så länge, så då kan det ju bli allt snart, och då tar jag alla sju Nobelpriser samtidig lika gott. Det har sig ju så att jag är alltför välutbildat, jag skulle ju bli expert på marin mikrobiologi, då jag skulle ta min Master eller examensarbete. Nu kom jag inte genom den dörren, men Gud vad det var intressant och jag kan därmed medicin, mikroorganismer är en huvudingress i medicin, jag har läst fysikalsk kemi och fysisk oceanografi, där har vi fysiken, och jag Har läst ungefär lika mycket kemi som biologi; och tror ni inte att jag har Statistik från universitetet med, statisktik är ju viktig i matematiken. Jag gillar ju cirkulär ekonomi dessutom.

Jag gillar även fred och att skriva (ja förutom retoriske analyser). Om jag kan klara att kombinera allt detta i en briljant ingress där allt lösas till slut, så kan det ju bli alla Nobelmedaljer på mig samtidig. Men man måste även kunna gå rakt med alla dessa sju medaljer. Om det nu är riktig ädelt guld, är faran att jag måste åla mig fram med huvudet neråt lutat.

Jag förmoder efter en viss eftertanke att det blir dikatomin: inget alls. Men i alla fall är det en snilleblixt som snällt har sagt, att ingen kunskap är tung att bära. Jag tackar snilleblixten för omtanken:

Det var på 80 eller nittiotalet då Norges motsvarighet till SD, FrP, var på frammarsj. Deras budskap om faran med dumsnällheten, slog ner i varje nordmans själ och förplantatde sig som en sannhet eller dogme. Det måste vara det genuinet spåret efter denna politik. Varje nordman och många kvinnor med, delade synen på dumsnället som kom till att bli synonymt med snällhet. Det var fult att vara snäll, och jaggu så annamade de flesta detta mantra. Det blev en folksport att skulla ha rätt, att inte ge vid dörren, att inte bjuda in och till, och att vara formellt korrekt Var Vägen.

Nu är ju inte människan så intelligenta och att var dum och osnäll eller smart osnäll, är inte så smart, för att säga det så. Vuxna folk är ju inte synonymt med mognad. Många vuxna är förvuxna barn, men till skillnand från barn är de stora och blir bara fulare och fulare med åren. Vuxna är generellt gränslösa precis som barn, och har de inga andra mantra än att inte vara dunsmnäll, blir det inte bra.

Jag återkommer till bibeln för om man nu tänker den som metaforer så är den inte så dum. Man måste i grunden ta ifrån människan tron på att stå överst på en pall, det måste få konsekvenser när de inte sköter sig. De måste lära sig att underordna sig någonting som är viktigare än dem själva, och de måste uppfostras; nu dansar de runt guldkalven och har valt godt eller snällt bort mot pengar eller success.

Det är och blir min stora sorg att min familj i Norge tillhör de som alldeles inte är dumsnälla, de är varken dumma eller snälla. Absolut inte, de är intelligenta och osnälla. Är de snälla så måste det gynna dem. De dör inte av för stora hjärtan, de har inte närat sina hjärten alls, bara hjärnan. På något sätt hade det varit ok med himmel kontra det andra, för hade det varit så, så hade de faktisk inte kommit in genom nålögat, de följer ju nästan ingen budord.

Bara det nya modernare mantra: Var inte snäll i onödan.

Gud vad dåligt samvete jag fick, jag slaktar ju min eget ursprung mitt i julveckan. Och jag då, är jag så jättesnäll? Nej, inte alls om man nu läser det jag har skrivit. Jag fick verkligen ont i själen. För som det heter i Retoriken: Det beror på; vem man nu frågar. Min släkt vill ju vara snäll, precis som jag, de vill mena att de är snälla och de vill tycka jag är hämskt osnäll som skriver så. Det är bra att min tid som blotterksa och bloggerska snart är över, jag vill ju inte driva något slakhus häller, och den som dömmer andra ska själv bli dömt efter samma dom. 

Mina egna känslor av oförätter är min sanning, men den är inte almän, och min släkt är i grunden av de bättre. Allt som blev snätt och var snätt, får det dras ett streck över, och forsöka bygga broar i stället. Jag är häller inte gud eller god nog att dömma varken andra in eller ut av någonting. Jag har dessutom blivit låg här på sistone, och borde inte driva på såhär i julveckan. Då ska man vara snäll. Och om jag inte följer min moral, så är ju det bara jag som lider. Jag har ingen glädje i längden av att vara ful mot mina egna. Eller mot någon alls.

Jag beklagar gott folk!

Och härmed har det visat sig att jag bara är en människa, bland alla andra människor!

Om jag ska ha några slutord så måst det handla om miljön och miljökampen. I Retoriken lärde jag mycket, även om språket makt. När miljöproblem och orsak och koneskvenser så måste det bildas et försåelig språk, där det omtalas så precist som möjlig om hur det verkligen är. Det vill säga att det inte går att anamma ett språk och ord som andra har konsturert. Miljörörelsen behöver ta makten över orden och över formuleringar som beskriver mera exakt hur det är. Jämförelser och exempler gynnar detta. 

Det är ju så klart brottslig att förstöra vår gemensamma miljö, oavsett om det är nerskriven eller inte. Det är kriminellt. Nu var det så att under 2:a världskriget blev flera miljoner gasade ihjäl, en otrolig grymmhet. I dag är vi möjligen i färd med att gasa alla människor ihjäl med växthusgasar, är det ok? Skall det inte benämnas eller får man inte jämföra? Skall det vara lagligt att göra så, att tjäna på det och att inte använda ett språk nära det vi håller på med. I dag är jorden utarmad och plundrat, är det ok att plundra utrota och plundra vårt existensiella grundlag. Fast det även kommer att ända i död och lidanade. Hur långt kan människor få gå när det kommer till att förorena utrota nerskråpa förstöra underminera och utplåna överförbruka. Var är hälso-aspektet, var är filosoferna, var är Retoriken och var är alla Hjältarna.

Människan kommer aldrig till att leva i harmoni och beta tillsammans som får, de är ett hierarkisk flockdjur och ett av basbehoven är makt. 'Det är makten som rår', ergo måste miljörörlesen med försöka erövra makten, då tänker jag inte med vapen. Men spåket är ett maktmedel. Att organisera sig, att kräva att ekobrott straffas hårt att brottslig-rubrisera all aktivitet som skadar jorden. Att använd lagar förbud och straff är naturliga konsekvenser när arter ekosystem eller klimat hotas och är fullständigt självklart.

Det är inte ok att media prässen och politiker har makten att skapa bilder av världen som inte motsvarar var vi är i dag. Det är klart att det finns många bilder av hur det är i dag. Men det som är mest akut bör vara högst uppe på enhvar agenda.

Jag har själv inte större makt, jag har inte ett precist språk och jag äger inte media eller har de exakta svaren på vad som behövs. Men en enkel logik av det jag lärde som barn, är att kalla en spade en spade, att respektera allt som växer och gror, att respektera enhvar gräns när det gäller enhvar organism som även jorden är. Den kallas Moder Jord, och det är det hon är; hon närar oss vårdar oss och skyddar oss. Men den dagen då vi inte längre repekterade henne, tynede och plundrade henne och tog bort hennar kraft!

Den dagen när hennes kraft har tagit slut, finns det inget skydd längre för någon av oss.

Vill jag bara önska er alla, ett Gott Nytt år: 2016

Jag önsker er alla allt det bästa! Ta hand om er!

Och självklart avslutar jag med John Lennons och Abbas nyårslåtar.

Den ena pasar före festen och den andra efter. 

Tack för mig och för att ny lyssnade!