när miljöarbetet, ideellt har övergått till rutin, det idella blir till ett skavsår, sedan livet finns i det kreativa arbetet, och självklart är det snällt att vara ideell, men om det inte finns liv på
en död planet, så borde jag även andas i mellan rutinarbetet.
Det känns lite som hela barndommen i repris, jag jobbar häcken av mig, och det var det ingen som visste.
Just nu upplever jag det, som vi kommer till
att gå en död planet i möte, och då borde jag åka på solsemester till... Sedan ingen verkar bry sig... hoppet skall vara det sista som lämnar och inte flyget till solsemestern, eller... vad tycker ni gottfolket...
I så fall kan ni skicka bidrag i webb lådan. jag tar de gärna kontant. I rullar.