hämtning

är hemskt, det är mycket bättre att vara ovanligt vanlig. Speciellt speciell, plingar inte bra. Jag har inga behov för att vara speciell, det hörs disharmoniskt ut. Pling dong, blir fel. Okej, humorn är kanske speciell, och jag vill inte tillrättalägga den. Då är det inte roligt längre. Det är ju det som är humor, att se komiken i situationen och att dela den. För förste gången får jag då mena högt, att lite granna får folk anpassa sig till mig. Humorn säljer jag inte. De är säkert mina skor.

Det är omöjligt i Sverige, de är komplett blockade alla man, de fattar inget, och jag fattar inte att de inte fattar. Mobbning är elakt, men i Sverige klarar de inte att skilja på gott humör och sitt eget ego, annars är det min humor som är för speciell, väl jag har ingen aning, men de fattar den bättre där jag kommer ifrån. Om det är främmandekulturell? ja troligen, jag mår bättre när folk fattar att det inte handlar om dem. Jag finns inte intresserad av att skämta om folk, bara att få dem till att skratta. Sedan skrattar alla, riktig länge. För dem som inte gillar att skratta, så blir det helfel. Eller jag blir helfel.

Måate ta tag i det temat som kanske är det viktigaste, nämligen att jag har varit slut länge och att jag tillhör de långsamma, det kan vara full fart kort tid och sedan lugn återhämtning. Sedan har jag missad återhämtningen över år. Skrythalsen kallade folk det, när jag berättade, jag kan inte ha gjort det på rätt sätt, och när jag ger, för det är naturlig utifrån personlighet, så blev motiv lagt till, något som är främmande utifrån att jag är så natulig. Därmed blockeraded två vägar till återhämtning. Lugn långsam och livlig, går de ihop? Eller är det omöjlig? Jag har rest nog utifrån mitt livs CO2 budgett, nog mera än min andel, jag har varit på en sydhavsö, med familjen i tre månader, med havsus, kackelackor och termiter i bungalowen, och aldrig haft det bättre i mitt liv, det var barnen, stranden, en vänlig urbefolkning och monotoni på rätt sätt, det var natur och kultur i harmoni, det var vackert, och det var oförglömlig, så det är möjlig att nå ett stadium av harmoni. Det samma upplevde jag på utbildningen, när det är något en gillar, och det plinger i takt och i pakt med vem man är, så kommer harmoni. UB40 hade konsert där på ön en natt, 500 meter bort ungefär, och i flera timmer låg jag och lyssnade till deras musik, och kände bara till deras namn, och inte till deras musik. Jag har vetat långt där inne, att jag tillhör dem som inte tål alkohol och droger, och jag klarat att hålla mig undan, just detta tillstånd de sjunger om.