hämtning

sist, log längst.

Någon har sökt mig på Linked in står det i mejlen, jag har tappat lösenordet för tre år sedan, det samma med twitter. Och jag komre inte inpå dem. Det var fem bållar i luften, och jag som klar en åt gången, max. Det står att svt har sökt på min profil. JAg måste skratta. De måste ju fatta att de har med inga ting att göra. Jag är en nolla på mångt, även med teknik. Nu fick jag höra att jag har golv-värme på badet. Men jag får den inte på. Jag klarar inte att använda spisen mikron och ugnen. De är en månmaskin. Typ allt sker på 20 sekunder, och då har inte jag hunnit att börja att tänka en gång. Det vill nog inte vara någon mening att söka mig, uppsöka mig, eller hemsöka mig.

Men besöka mig! Välkomna! Jag är jättetrevlig! Och den reklamen, är sannferdig.

Men tiden är kanske inte mogen för de sannfärdiga?

Ta med er gott humör, så kan vi skratta i kör.

Men då tror folk jag är farlig?

Ej skratta?

För att?

Att!

utan gränsen.

De har rymt lokalen, det ville jag gjort med, när de får konkurens i den allra största clownen. Min förste arbetsdag och jag glömde nyckeln, och fick åka hem. Det är konstig hur alla verkar fly när jag kommer.

A. Er det för att jag är bärare av digerdöden? Jag är född i Bergen.

B. Är det för att de tror att jag är isdrottningen?

C. Är det för att de är rädda för att jag ska peka på dem och säga: Dum! ?

D. Har de redan insett att jag är clownen.

Svaran skickar ni frankerade till mig!

Livet måtte komma mig i kapp, jag har känd att jag har burit mig själv i håret och piskar mig för att komma vidare och vidare och vidare. Det måtte nå en gräns en gång. Och om och när jag släpper taget, vill något eller några ta emot, när jag faller, eller är barndommen mallen för all ting?

Och inga ting.