så det är det de är, och jag har inte förstått en gång, att jag har trackat på deras ben. Känslan förnärmad äger jag inte och förstår inte varför de vill äga den. Förnärmad
för vad då, självklart att man inte tog dem högtidlig nog. Jag har i 7000 namn letar efter en förnärmad, och jag visste knappt av känslan. Det är det jag säger, det är väldig kort väg ner till tönt,
men kanske finns det någon i hela vida världen som gillar bean, personligen. Som barn hade jag stort självförtroende, men nu är jag inte precis barn längre, och vuxna kan tydligen vara förnärmade i 7000 år, fram
till slutet av nästa istiden. Förnärmad, varar den känslan för alltid? varje gång mitt namn nämns, kliver förnärmad- känslan fram, jag är den personifierade, förnärmande.
När jag
ser på mycket av det jag har skrivit, så kan jag tänka, men h.... g....
Det är bara det är det som är jag, rent spontant, jag kan ju iklä mig grå kostym och glida obemärkt in i mängden igen, så
att jag aldrig kommer närma dem igjen och kanske för-närma dem.
Akta sig, för jag finns!