hämtning

och en nagativ nyhet.

Jenny ifrån folkhögskolan har en dödlig ärftlig sjukdom, och livet slutar alltför tidlig. Jag kände henne då hon var ung och frisk, få har klart att säga så mycket positivt till mig i en mening som hon gjorde. Jag sörjer.

Det andra, ja det positiva, är att jag blir pendlare, varför dådå? För att någon öppnade en dörr.

innehåller några kändisar.

Jag är ju ganska försiktig fortfarande, men när jag ser dem live, då backar jag 100 meter bakåt. Ja egentligen är det stora problemet, att när de är på teven är de ca 10 centimeter, och sitter inburade i en låda, ja teven. Men när man ser dem live, så är de inte längre 10 cm, och det säkert inte okej om jag petar på dem med en pinne eller kvist, för att se om de är på riktig, för det är väl inte så man möter folk, eller? Vad tycker ni?

att plugga till anhörigterapeut, landade jag rätt i intresse och förmåga. Vad händer då. Ja en landar i harmoni. Tyvärr är inte livet en envägsresa på det sättet, för motstånd och motgångar kommer även utanifrå. Jag fick min utbildning, men det var nära ögat av gamla repriser. Jag har i grunden därmed tre huvudintressen, naturvetenskap, psykologi och musik, allt eller inget, eller?

Eller inse att livet väljer i stor grad den riktning en kommer till att gå.