hämtning

Sør-Vestlandet så jag tror familjens förste resor var med flyget. Men sedan flyttade vi till mitt-Norge, och som jag minns åkte jag tåget ensam i 4-5 årsåldern, sträckan var inte extremt lång, och det var lokaltåg, och jag minns inte vad jag tyckte om dessa tågresorna. Men vi hade en tågkultur i Norge. 

var med på Interrail, gosh vad det var spännande.

Jugoslavien var det första landet jag reste runt, och jag kunde kommunicera med min skoltyska. Tito var statsledare, inte säga det högt bara, för folk kan tro att jag är en fossil. Befolkningen var inte så vänligsinnade, men gosh hur intressant det var, vi var bland annat i Belgrad, Split och Dubrovnik. Man glömmer aldrig sina första egna semester, fast det var jag och en kusin som åkte. Jag tyckte om de primitiva tågresorna, vi sov i sovsäckar delvis på golvet, och allting var lika spännande. Via kommunikationen förstod jag att Jugoslavien var ett splittrad land.

Jag tycker mycket om tåget och olika tågsånger. Vi börjar med ABBA.

på sina sätt och jag på mitt.

Jag har aldrig förstått mig på avundsjukan, och tycker den är helt onödig som fenomen. Men det är klart att i min släkt har ungefär alla fina tittlar och det hade nog varit väldig roligt att ha det. Miljövärldsministern eller The boss! Då hade jag fått respekt då! Och en egen fanklubb! 

Och långsamt har jag förstått att folk bits, för alla gillar inte mina platta skämt.