hämtning

måste reducera förbruket med 90 %, annars dör vi. Dvs att 9/10 av vårt förbruk, eller det är överförbruk faktisk, som måste bort. Om en av oss inte gör det så får grannen ta 100 %. Vem klarar den i löpet av mindre än ett par år. Men annars går det åt h...... med allt vi har byggd upp, det hörs ut som en försakelse, men innebär ett erbjudande om fortsatt liv. Att grannen dör men inte du? Det kan man inte bestämma själv. Det är bingolotter och all trygghet vi har byggd upp eller illusionen av trygghet är i färd med att rakna. Vi kan inte bestämma över livet. Livet funkar inte på det sättet. Att bli arg på mig för att jag skriver detta. Det förstår jag väl, men det hjälper inte det fortsatta livet, bara. Att du inte tror på det, ja det har varit väldig svårt att nå fram till omgivningen. För att folk inte har velat ta det in i flera decienner nu, och vissa media har varit som riktiga proppar.

jag tror inte det är ovilja, jag tror det är förmågan till att ta in dåliga budskap som fattas. Jag tror att någons verklighet raknar om de skulle förhålla sig till 10 år kvar, som säkert är ett allar värsta scenarie, dock kanske går det bara brant utför, jag tror att psyket har olika skydd, som hindrar egen kollaps, och det tror jag är bra i vissa fall. Fast här hade det varit bättre om folk hjälpte i stället för stjälpte. Kusinen, jag återkommer till henne, sedan hon är väldig sympatisk, hon är fin utanpå och inuti, men just där skiljer vår verklighet sig, som det var piggtråd mellan oss. Hon har det liv hon har strävat för, och vill inte att jag eller några andra kommer och förstör det. Det går inte att vara ledsen för det, för jag tror gott om henne och tycker om henne på avstånd. Men det går inte att mötas vid piggtråden. Jag har levt i motvind och jag kan förstå mig på motvindar. Men för några är den omöjlig. Hon gillar fjälltoppar och är på farten jämnt. Att problematisera är nog lätt för vissa. I de olika grupper eller typer människor är det kanske 10-20 % och när dessa drar samman så kan det bicka över åt rätt håll. Om en är få, så blir det mindre marginal, och mycket jobbigare, tyvärr

Oavsett vilka spärrer som bor hos människor så gäller det att bara dra eller få med alla dem som verkligen greppar tag om repet och drar för livet. Om det alltid är 10 - 20 % som drar åt olika håll, för att de upplever verkligheten olika, och vissa inte klarar att möta de olika scenarier, så behöver en inte bli så ledsen, och bara släppa taget om det, och starka greppet om repet och dra och dra.

Det går inte att döma andra, det ger ingen mening. Det hjälper inte på motvinden.