hämtning

Eller en plåga??

Den dagen livet är en plåga, så finns det inget mera att kämpa för eller mot.

Att leva är då att bara dra sin stack till strån, eller strån till stacken.

Den dagen man inte vem man egentligen tjänar till och ifrån på sin väg mot stacken, och livet har blivit en rutin med full gas imellan punkten a1 a2 och a3, och en missar livets små och stora under: våren, fågelsången, alla de andra, familjen och kärnan i livet, så betyder livet inte så mycket, det har tappat värdet. Det handlar om att få pengar för att en vandrar på myrstigen och agerar som en robot, och man är utbytbar. Livet handlar inte om vem man tjänar, men hur mycket man tjänar. Och man blir ofta oengagerade. Men egentligen är vi inte som myror, sedan vi kan zooma in och byta perspektiv och faktisk välja att välja det som verkligen betyder någonting.

Och valet kunne råka att bli livet.

tänker vi att jag är dommaren eller sant Peter, och jag är rätt hård. Alla som var så dumma att de satt i partin eller röstade på partin som inte skyddar skogarna och inte deltar i klimatomställningen, får lämna. De gör i bara ogagn på jorden, såsom vi tycker om löss och vägglöss. Vad skall vi med dem?

Det är bara det, att jag inte är sant Peter, och inte domare häller.

i myrstacken?

Eller är de robotar som feudalt servar den genetisk normerade stacken?

Eller har de förmågor som människor är blinda för och är levande varelser? Det är inte komplett deterministisk? Eller blir varje frånfallen myra blir dödad av den genetiske lite annorlunda grann-stacken. Där instinkten kill-Bill råder?

Det är en flera forskningsstudier värda. Och de är kanske redan påbörjade. Och de fick medel ifrån forskningsrådet.

Låt oss vända tillbaka till politiker, som skall representera folket, och därmed skall trygga befolkningens överlevnad och fördela ressurser efter olika idén.

En politiker måste vara insatt i samtidsfrågor eller hur? Att ljuga går inte, eller hur? Flosklar och låg almän begåvning, funkar inte eller hur? Eller egoism, man tjänar folket, och inte sig själv, eller hur? Att gå in i en debatt, där en måste delta på premisser av floskler gör att en måste bemöta personen med floskler själv, självklart. Att måste spela med på någon annans banhalva, och det hela är bare fuskspel, är att lura sig själv och hela befolkningen. Man förlorar sitt värde och trovärde. Det kostar något att förlora spelet i en teaterpjäs. En måste kunne kräva att den andra visar till trovärdiga källor, och kör på rätt spår. Det är löjligt att bemöta floskler på allvar och när det verkligen är allvar.

Något har ändrat sig i min värld, allt gör något med en, för mycken trams, blev en dag till röda små missiler innuti, och sedan säger det pang innuti, och orden kommer ur munnen eller ur fingrarna, som små explosioner. Trycket lättar ett tag, som små ventiler, i väntan på att dämningen faller, och vattnet rinner fritt, men inte över myrstacken eller myrstackarna, som är allt för smarta till att bygga sina stackar i den potentiella vattenleden.