hämtning

jag hoppas det blir ett fint år, då allt vänder. Det går att hoppas, gör det inte? Och att värmen som var förre året, inte repeterar sig. Årstider är vackert. Tycker ni inte? Ett postmodernt år eller ett posttraumatisk, är liksom inte någon höjdare. Ett postmodernt år ungefär ett genomsnitt av samtliga dager i ett år, året om. Det är dit vi har gått hitåt. Det är dags att sätta pris på en stor grad av variation.

Då jag var 15 drömde jag att jag begravade min far och mor och bror i en katakombe, enligt mor Holle, som är en folksaga, och i tre kistor: ta inte den röda, ta inte den blå, ta den gröna som jag har målat ett kors uppå, enligt sagan. Det var en av mina favoritsagor, och det var nog relationen till dem som jag beravde under Uddevoldbron som går över till Trondheims omägn. Just då jag var ungefär 15 år.

I natt var jag tillbaka innan den tid och försökte nå dem osh särskilt min far, och han lyssnade inte, jag fick mera och mera panik, och i dag är dagen styrd av just de känslorna.

Alla färger från då, färgar dagen.