hämtning

irättesättare, och det irriterar många att jag är det. Refsare är ett annat ord, jag burkar säga till även vuxna, när jag tycker de är på avväga, och det ligger inte elakheter från min sida bakom. Vuxna har en rädsla för att inte vara störst, när de är vuxna, dvs felfria, men det är ingen som har varit, är eller kommer till att bli det. Greta har ju en viktig roll, hon säger till de vuxna, som inte alls är vuxna, fast kropparna är utvuxna. Alla vuxna kommer på olika avvägar, de har bara inte några som kan säga till dem längre, så de stelnar i sin form och fasong, som alldeles inte är den prefekta. Självklart borde en spegla på ett fint sätt de så kallade vuxna, så att de inte blir sårade. Men samtidig är det hemskt att de vill vara immuna mot råd, feedback eller kritik.

Vuxna som tror de är förmera, kan vara farliga, sedan de inte längre vill ta emot goda råd.

Så stor blir man aldrig, att man kan vara dem förutan.

ligger nära, men vad gör nu det?

Perfekt är ett slitamt tillstånd, och vad skall en vara det för. Plumpt och gott!

På kursen jag går, med studenter med en genomsnittsålder på 23,5 år och från alla länder, fick jag veta hur de ser på svenskar: alla svenskar är SÅ för-välklädda, så fick ni veta det. Om folk blir bättre eller sämre av att gå för-välklädda. Ja det vet jag inte, men barbie och ken-look är inte just min stil. Den är inte så spännande. Det är inte som på sjuttiotalet precis.