hämtning

har jag suttit fast i bildörren min, av en bodelning, där insatsen var att jag skulle förlora, nestan allt försvann, inklusive nästan jag.

Lögnen vinner, sedan det är utan skam.

Mina Ting försvann, sedan det hände utan skam, eller så är skammen invers, och nu gömt. 

Mina Ting, Mina är ett fint namn. Mina Ting är mera än Inga Ting. Är det ägendom det handlar om?

Man kan tro att det är styrka som håller en uppe, nej det var Anna och Tjejen och några få här och där.

Personligheten min är inte funktionell, det är därför lögnen och co. tar, den träffar, och hårt, har någon även gjort det med regi, och använd folk i kulisserna, så kommer det aldrig mera likna på något av det som gick förut.

Livet blir även en fortsättning av all den nya livserfarenheten.

Om det hela nu är över, så har ändå verkligheten flytt sig många meter.

Och kan aldrig fastna på sin gamla plats.

Livet måste man acceptera.

Och lite klokare, sedan jag överlevde.

Det var inte självklart, jag spydde non stop i tre veckor.

Och bara Inga var där just då.

i ett sammanhang är helt nödvändig.

Att göra inga ting i en sammanhang är inte jag. Funktionen kan vara förbättringar, en central roll, ett gemensamt mål, att skapa en riktning, eller visa en riktning. Vissa kan inte vara bara på stas. Att vara utan funktion är jämngott med den lilla döden, i ett väntrom på inga ting.

Ärlig, är det inte bara att njuta livet? Själva meningen ger ingen mening, sedan det är livlöst. Självklart skall man helst njuta tillvaron medan en gör något i livet.

Att man skall jobba mindre, och njuta mera? Troligen är livets villkor att jobba för att överleva, det beror vad man menar med jobba och vad en riktig jobb är. Troligen handlar jobb med att överleva. Att åka runt och runt på semester förutsättas av att någon gör arbetet för en.

Att ha en funktion i livet, betyder att ta ett ansvar. 

Okej, det är tråkig, ja visst, men så var det det då.

Tråkig är bara en definition av någon ting.

Detta var typisk min fars tänkande, och för mig faller det sig också helt naturligt att tänka så.

avsluta sina dagar i ren tristesse förstår ni.

Så det gäller att hålla uppe humöret.

Galgehunor, att skämta om allt, så ser man allt i ett annat ljus, man kan inte ta livet på blodigt allvar, då ser det inte ut från vissa perspektiv eller per spektiv.

Ärlig det går inte att det riktig på allvar, då ser man bara lite av livet. Det går att vandra i ren tristesse eller välja bort det gråa draperiet, så självklart, vem orkar en total grå bakgrund?

Självklart måste man ta faror på allvar, men resten behöver man inte måla i grått.

Och välja in det som ger livet lite mera färg.

Och sedan hoppas att man inte förblir ett spöke i det nästa livet.

Eller en fluga.