hämtning

inga ting.

Det slår ner som en bomb regelbundet, nu har jag varit på #FFF och sett hur många som gör hur mycket som helst, och det drunknar i allt det de andra gör. Det är som om alla är nålen i höstackan och sedan var det liksom bara inga ting, man är inga ting, man kan inte tro något annat sedan bara inga vill vara inga.

Jag sticker inte ut, jag ser ut som inga, och inga ser bara inga.

Om jag har ett pre, så är det att jag är väldig folklig, jag pratar med alla om allt. Och utan att använda för stora ord, så är jag bland dem som inte skiljer så mycket på härkomst ursprung rang och ordningar. I det ligger att jag i utgångspunkten tror gott om folk. 

Det bottnar i att ta bort att det inte är så för alla överallt, och i en viss naivitet och överseende med att det så visst inte är något gemensamt fakta.

Okej så var det inte det, men det ser inte jag, ser ni.

skall de höja SL korten. Nu börjar jag att reagera, det liknar på osmaklig, det finns ingen rättighet i att komma nåt vart längre och det lönar sig säkert att tomköra bilarna i stan med flit. Det finns en gräns för lyx i relation till fattigdom och när det börjar smaka ont, för de som har smak och smaklökarna kvar. Nobelgästarna med politiker och hela hovet av noblesser och noblessinnor, får nog inga problem med att sig fram och äta det gröna bladet på desserten som blev så dyrt att hela Sl kortet måste höjas och breddas. Folk lever över sin förmåga, de som fortsatt går på dyra partaj, men de knäcker jordens naturliga resurser med sin gränslösa apetit.

Skiljnaden går inte mellan fattig och rik, den går mellan en moralisk nerslitenhet kontra de som försöker bevara sin integritet och därmed möte båda andra och själva naturen med en självklar respekt.

Vad gör vi åt tiden vi lever i? Vi tar den på allvar förstår ni