hämtning

är humöret.

Men i dag har det gått sin väg, jag var på något Team, efteråt började jag halta på ena benet, efteråt brukar det ge sig på det andra och jag blir en haltepink, med ungefär 0 i stilförning, men bara inga får se att jag inte är på humör, så gäller det att hålla sig flytande, utan humör har jag typ inget. Jag vet inte om det är bara jag som har dessa kraven, men jag känner flera som använder samma måtten. Varför måste en prestera alltid, det är för att folk förväntar det, och en vill ju inte såra människor med att se oglad ut. Det är något som inte rimmar, när alla förväntar det samma. Vi är ju flockdjur och känslan är att alltid följa i humör skämt och kommunikation. Tänk om en får ja eller nej frågor och svarar fel på dem, det går ju inte, eller hur?

Det vore jämgott med syndafloden, men vad var syndafloden nu igen?

Dessa dagar brukar jag att skälla ut mig när det går snätt, din døgenikt, säger jag, det är ett norskt ord, sluta att larva dig, det är på svenska, skjerp deg, norsk, din gaptrast, det är svenskt; det fungerar för stunden, men rent uppfostrandemässigt har jag faktisk inte tänkt över långtidseffekterna, affimationer är det inte precis.

på den bästa, eller övermänniskan och hur den konkurrerar ut andra, det är säkert också en kunskap, i längden blir det fattigt, de tävlar kanske för att de ska visa vem som överlever, om en överlever, så vill resten bli döda. Survival of the fittest. Det kan heta Flugornas härre-tävlingen kanske. Och det var väldig fokus på sportstjärnor och Nobelstjärnor och de tre kronor finns nu som symbol på teven: make Sverige great again. Större än vad, blir frågan, och dessa stjärnor tar mycket pengar för detta, och de får en proportionalt stor vinst, av gevinsten eller av våra allas budgeten. Det är avlägset, sedan inte bara en överlever en miljökollaps. Det kommer att kräva mycken samarbete.