hämtning

känslan av övergivenhet, jag kunne nästan bli hjälte för att undvika den, jag kunne ha kämpat för att undvika den och att krypa igenom öknen för att undvika den känslan. Att överge något är ett nederlag. Att överge allt en uppskattar, ger ingen bra känsla. Att överge sig sitt och sina, vare sig det är människor eller sin övertygelse, ger inga inga bra känslor.

Ett fantastisk dikt på norskan: det var en gang en sebra som ikke kunne se bra, så gikk den til en sebra som kunne se bra, og denne sebra lærte denne sebra å se bra. 

Applåder tack!

kommer självklart ilskan på.

Tänk att lura små tjejer med att finns prinsar, verkligen att lura generationer efter generationer, det är bara äventyr, sedan männen tänker på sig själva enbart stort sett, det är inte mycket heroisk där minnsanten. Det blir mera herotisk. Prinskorv finns däremot, för dem kan man äta. Jag måste medge att även jag trodde på prinsar som barn, och känner mig lite dum efteråt, verkligen, hjältar? Vi får dra ner hela verkligheten på ett verklig nivå, mycket lägre och sedan får en äta prinskorv med quorn, det är nog tillåtet säkert, och bara leva vidare.

Det finns människor som gör en stor insats, men hjältar är sällsynta.

av aspfrön i huset, det blir som tjockt damm, om jag får aspfobi, så går det inte att skylla på Aspen, och inga andra häller, sedan ingen orkar orkar att bära ansvar, det känns megamotigt när jag försöker att städa bort aspdammet, som världen har satt i full beredskap.