och för mera. Orden klinger som ett eko från förtiden och barndommen, utan att jag riktig kan tidfesta det, men tullekoppen försvann, bakom den tysta fasaden. Och om jag exponerar sidan, så får jag ta konsekvenerna av
det efteråt. Om jag skulle gå på Fridays for future i dag, så ville jag få problem, tänk om någon vet att det var jag som skrev detta, benen börjar låsa sig, ångesten går via ryggraden och börjar
förlama benen, och till slut får jag problem med att lämna, då jag synligt inte vill börja halta eller gå på konstiga sätt. Jag vet ju miljön är mycket viktigare än jag, och måste vara där
för att stödja, men vissa gångar kommer alla desss låsningar innan jag går, och problemen blir så jättestora, att jag redan i utgångspunkten tycker att jag blir sedd för mycket till att alls kunde passera utgångsdörren.
Jag vet ju nu att allt är ekon från förtiden, men ekon kan också ha stor makt.